Solrosen vänder alltid sitt ansikte mot ljuset – och på samma sätt strävar spiritualismen efter att vända mänsklighetens blick mot sanningens ljus. Den påminner oss om att det alltid finns något större att rikta oss mot – något som lyser även genom skuggorna.
När vi betraktar solrosen närmare, öppnar sig ett mönster av djup symbolik.
Huvudstammen bär ofta sju grenar – sju, ett heligt tal som i så många traditioner står för det eviga sökandet efter visdom. Vi ser det överallt omkring oss:
sju dagar i veckan, sju huvudchakran, sju energicentran i hjärnan. I Bibelns skapelseberättelse bildar världen på bara sju dagar.
Och visst slutar inte mönstret där. De tolv gröna bladen som ofta omger blomman speglar årets tolv månader och stjärntecknens tolv zodiak – tidens och själens cykler.
Tittar vi än djupare, ser vi att varje blomma har 52 gyllengula kronblad – en för varje vecka på året. Och i blomhuvudets centrum vilar ofta 365 frön, som varsamt representerar årets alla dagar.
En hel kalender – ett kosmiskt språk – i en enda blomma. En påminnelse om att naturen inte bara är vacker – den är vis . Den bär med sig ett budskap till själen om balans, rytm, ljus och inre utveckling.
Är det inte underbart hur skapelsen talar till oss – om vi bara stannar upp och lyssnar?